Bernt Nybergs Landsarkiv i Lund från nittonhundrasjuttioett kommer inom några år att stå utan funktion då verksamheten flyttar. Arkitekturen är svårbemästrad och specifik för sitt slutna ändåmål som just "arkiv". Styrkan ligger i de slutna, av arkitekter besjungna, tegelmurar.
Mindre uppmärksammade, men minst lika viktiga för det kärvt sakrala uttryck som arkitekturen står för, är de rostiga stålartefakter som Nyberg placerat runt om byggnaden. Egentligen är de tekniska nödvändigheter, sådana där som annars placeras in som förfulande ready-mades i projekteringens slutskede, men som Nyberg, i detalj, material och komposition tillsammans med byggnaden låter bli till skulpturer i cortenstål. Ventilationstrummor, ett rör och en lastbrygga utgör den brutala dekoration som gör Landsarkivet till ett förvaringens kloster.
Fojab Arkitekter i Malmö har "skissat" på ett synnerligen abrupt restaureringförslag där blocket omvandlas till triviala studentbostäder, illustrerat i en urvattnat överbefolkad rendering. Intressant är att denna skiss inte finns på kontorets hemsida, där det enda som berör projektet är en text som argumenterar för varför arkivet skall göras om; troligen en respons till de massiva (nåja) protester och namnunderskrifter som publicerats.
Det svider dock en hel del när man ser den här renderingen, men som med så mycket annat får man acceptera, med all respekt till protestlistor. Därmed inte utan att kontraagera.
Efter att Fojab gått loss på murar och park (och inte minst interiör vilket få har berört i sina protesterande kommentarer), återstår stålartefakterna, vilka må hålla uppe den sargade arkitektoniska kvaliteten något, men inte passa i ett så profant sammanhang som bostadens. Sålunda skall de avlägnas och platsen skall få återgå till ett slags normaltrivialt neutrum; det är ju så vi känner Fojabs verksamhet.
Så lägligt då att jag just nu ritar på en ny entré till A-huset vid LTH i ett projekt där just de tekniska installationernas exponering skall fungera som pedagogiska element (min intention) samt att kursen fokuserar på restaurering/räddande av modernismens arkitektur.
Platsen ligger mellan arkitekternas byggnad av Klas Anshelm och Designcentrum (IKDC). Jag placerar ett större skulpturalt auditorium och skapar en treenighet kring en piazza i markplan, en plats som egentligen är ett beträdbart tak med bibliotek under. På platsen, ett slags tebricka med servis i form av ljusbrunnar, fönsterslitsar och friskluftsintag, placerar jag Nybergs "turbiner". Sin praktiska funktion har de sedan länge likväl förlorat, men i och med detta träder andra värden fram, inte minst kopplade till arkitekturhistoria och ideologi, men också politik och arkitektonisk moral. Det behöver vi studenter understundom påminna oss om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar