År tio slut

Och här ännu en årskrönika. Tvåtusentio denna gång, "de djärva bravadernas år".

Det var året som jag åkte flygplan och förvärvsarbetade mer än någonsin, bytte bostadsort två gånger och konsumerade mer rödkål än tidigare (det hela eskalerade i december). Jag började lyssna på Brian Eno, såg Leonard Cohen, bytte lärosäte och fick fler rigida rutiner. Jag införskaffade ingen smartphone, men istället en bättre begagnad, treväxlad Skeppshult. Jag såg inget verk av Le Corbusier, men istället tre byggnader av Tham&Videgård.

I Kvicksund blev ett hus klart, i Den Bosch presenterades ett förslag om stadsförnyelse. Jag skottade snö på garagetak och åkte till vinterns Australien när det var plus trettiotvå i Sverige. Jag började stava mitt namn oftare med ett s, efter att en holländsk administratör ställde ett ultimatum: i Eindhoven kan man inte ha två efternamn! Färgen blå och materialet kork blev personliga fixeringar och jag läste Catcher in the Rye och blev besviken. Annars en del lycka, väldigt många koppar kaffe.

I Örebro fick man nya torg, ett nytt busslinjesystem samt två väst-östgående tvärleder (söder och norr om Adolfsberg). Det publicerades en bok om stadens arkitektur, Träffpunkt blev Vågen och ett Mediamarkt förflyttade gravitationscentrum i Marieberg.

Jag köpte en bok om arkitekten Bengt Lindroos och kort därefter avled han. Begravning i Västerortskyrkan, kista i egen design, klädsel blå, gravöl på Byggmästarföreningen. Ytterst värdigt föreställer jag mig. Oscar Niemeyer däremot envisades med att leva ännu ett år, född 1907 och fortfarande yrkesverksam. Arkitekturkritikern Mark Isitts son hade huvudroll i julkalendern och lilla Örsta utanför Örebro fick en konsthall av ClaessonKoivistoRune.

Sedan blev det visst tvånollettett, det blir bra.

Söderledskyrkan.

Let the archi tect!

-Faszinierendes Gebäude, nicht wahr?

Queen's, Oxford

Det finns väldigt mycket att säga om James Stirling. Han inspirerar. Det börjar med en gammal tysk åttiotalsreklam för en Rover 800.

[Två (affärs)män styr ut en silverfärgad 800 från kontorsgaraget. Den ene iförd lasermannentrenchcoat, den andre runda glasögon som Stieg Larsson (han som "hatar kvinnor", inte poeten). Vi vet alltså att året är nittonhundraåttionio.]

-Schnell?

[om bilen prestenda och den knappa tidsmarginalen]

-In England nennen Sie es Fastback.

[Suggestiv synthmusik]

-Wann musst du bei die Staatsgalerie sein?

-Ach, wir kommen gut voran!

[Tom Autobahn, soluppgång]

-Faszinierendes Gebäude, nicht wahr?

-Ja, stimmt.

-Britische Architect....

Måhända så nära arkitekten kommer kommersen, "never mind" att en Rovermodell på åttiotalet, av helt andra orsaker, kallades just Sterling.

Reklamfilmen, sobert elegant, stilren och tyskt korrekt, speglar ganska illa det intryck jag får av James Stirlings arkitektur. Men det kanske också är i mötet mellan strama tyska betraktare (oj, vilken kliché men ack så ofta den stämmer) och det engelska Pang-i-bygget-vimsiga i det som betraktas som något väsentligt går att finna.

Just Staatsgalerie i Stuttgart är kanske inte en av den byggnader jag främst vill minnas av arkitektens rika produktion. Den blev ritad och färdigställd i början av det nyklassicistiska 80-talet, "läckert" historicerande dåförtiden med grekiska kolonner, röda metallräcken, vågiga väggar och dekorativ sandsten; allt i ett ordnat misch-masch.

Jag bläddrar lite i den förträffliga monografin JS: Bauten und Projekte 1950-1983 (just det; av någon anledning också den på tyska).

Trots allt finns det många likheter och genomgående teman i hans produktion, vilket ytterligare understryker tesen om att arkitektur varken är stil eller gadgets (om nu arkitektur överhuvudtaget är arkitektur och inte bara en samling fixa idéer tätt kopplade till en arkitekts statiska personlighet). Representationstekniken är genomgående den samma, med tonvikt på särpräglade axonometrier (ofta skurna underifrån där svarta pluppar visar sig vara undersidor på pelare osv) som främsta signum.

Till skillnad från samtida de landsmännen Alison och Peter Smithson och Dennis Lasdun är Stirling aldrig brutal eller kompromisslös. Inte publikfriande totalt, men oerhört humoristisk och komplex, detaljerad och vimsig. Detta gjorde honom även enkel att placera i ett postmodernt sammanhang (efter 1975), till skillnad från ovan nämnda. Det är synd att Stirling dog såpass ung 1993; det hade varit intressant att studera hans angreppssätt i vår förvirrade samtid.

Ett av hans tidigare verk såg jag under min tur till England i oktober; Queen's College (1968-1971) i Oxford. Typologiskt infinner den sig i det klassiskt akademiska sammanhanget; en byggnadsstruktur innehållande studentbostäder, uppfört vid floden i en halvcirkelform kring en gård som vetter mot vattnet. Som gestalt är byggnaden desto mer iögonfallande. Jag tycker att den påminner om en arenaläktare med sin exponerade betongstruktur, terrasserade nivåer och "ögonkontakt" mellan olika delar. Lutande väggar ger problem och möjligheter i form av buktande fönsterband och kragande trapphus (helt fantastiskt ologiska och irrationella), ett totalt överdimensionerat, tegelklätt räcke som ormar sig kring den öppna platsen och mest liknar ett avloppsrör, förvirrar. Det är en ytterst rik byggnad vi talar om, underlig och ologisk, men samtidigt vänlig och inbjudande, med drag av Aaltos universitetsbyggnader, men också med tydliga autoreferenser till hans Leicester University Engineering Building i material och form (som i viss del liknar mitt senaste projekt i Västertull). Ringen är hel.

Leicester University Engineering Building

See you in court

Så kom veckan för presentation av Västertull och "See you in court!" presenterades; ett projekt som binder samman Rätt och kultur, brottslingar och barn, domare och dansare, trumpetare och tingsmän. Komplexet, en vidarebyggnad av den befintliga Tingsrätten, läcker. Funktioner tittar fram, aktiviteter hörs, många möjligheter till genomgång finnes. Happy times for Lund kort sagt. Här följer ett utdrag från kritiken, vilket blir rätt komiskt när det återges så här i skriven form (blandat svenska och engelska dessutom):

P: Cat walk! Vilket grepp! Berätta lite om väggen. (den tjocka)

B: Lite mer än normal våningshöjd i tornet...hmmm, Tornet viktigt i stadsskalan, längs järnvägen. Ett landmärke när du kommer till Lund...

The image of the project is easy to get. The materiality is harder. Difficult to get a real physical flavour. Is it white or grey and so forth..

You have not really made up your mind.

It's a bit hard to judge if it's a skeleton or a more solid thing standing there. I'm not sure... It seems more like a building than a garden... Is that what you want?

P: The elevation of the tower? I'm not convinced about the visibility of the tower when you arrive by train from the south. Is the tower high enough? Is it designed to be visible from a specific point?

J: It could be a nice backdrop all the way to Knut Den Stores Torg!

B: Most people who will see it have already seen it before. So visibility is more mental than the need of a landmark, I think. More like a memory. I remember Milan... The Torre Valesca. I have it in here... The height. It's not about it... anymore.

I think you should have worked some more with the tower's appearance. That's your project. I'm sorry I've not told you before.

P: Why is the tower standing on a podium? I'm sure you have a good answer. It'll make a border towards Tingsrätten...

B: It's a small structure, small scale when you start looking. How should you explore the structure? Mecchano could be a way to try out the structure. I always did.. as a kid I mean...

P: You decided early in the project that it was supposed to be a tower?!

B: It's interesting to see the beginning of the project and your foam model there... It reminds me of this architect in Austria, Oh my God what's his name?

J: Loos? Hundertwasser?

B: NO!

P: Wittgenstein?

B: NO.

S:60s?

B: No, much earlier, a philosopher as well... Walldorf and all that.

S: Rudolf Steiner.

B: Yes yes, this early is Steiner! Then you introduced the pavilions, very light weight in comparison..

S: yes, it's more tectonic and "åskådliggjort".

B: It's Rogers! And then your tower is both and. It wants to be both...

P: It could be... not a tower but something else.

B: Fundamentally it's a tower. Something polydirectional... But suddenly you make it directional by wrapping it in.

P: Shouldn't the tower HAVE a direction? East-west.

B: You might be, or rather you will be disappointed when you come up there... and only can see in one direction...

How to solve it all is the issue.

Scale it up! 10-15 % in all directions. If you make it wider it needs to be higher. It has got a lot of elements. Reduce them. You read it as a solid surface with a lot of things going on. Compare when you turn off the film in the cinema... the experience and the size of the space.

P: I really like the idea...

B: Me to. And the combination with the court structure is very good. Next step is about "formlära".

P: Also the podium is interesting.

B: But you make a form that turns into a... what's it called, a "klump". Work with the vertical.

P: I want to see something shiny and delicate. A pearl!

P: You've been working a lot...

B: You should have been focusing on the form and the language. Maybe you've been focusing on some things not that important after all...

P: OK, thank you!

B: Next.