Sinterklaas

Det är söndag, det är Andra advent och det är Sinterklaas (St Nikolaus). Jag har sett honom mycket den senaste tiden i långt vitt skägg och "rysk-ortodoxisk", färggrann prästmundering. Han slänger kanelbiskvier till barnen och har med sig en skock svarta medhjälpare/slavar/gycklare; Zwarte Piets. Sådär lagom politiskt korrekt, även om holländarna febrilt påstår att de är svarta för att de ger barnen presenter via skorstenar. En annan förklaring är att de, enligt legenden, kommer från Spanien (!).

Nåväl, igår kom de förbi nere på gatan. I spöregnet skred de fram, Sinterklaas i hästdragen kaross, lojt skrockande, medan ZP höll till i lastrummet i en dieselstinkande skåpbil, varifrån de då och då hoppade ut. Sockersöt julmusik strömmade ur sprakiga högtalare, stämningen var på topp.

Idag vaknade jag upp, lyssnade på mina svenska radioprogram och gick sedan ut i köket. Sinter-k hade uppenbarligen varit där under natten för hela golvet var bestrött med godis. Mer än så behöver vi inte fira här i huset.