SAAB strikes back

! Jag har aldrig varit någon direkt SAAB-entusiast. Hursomhelst är jag oerhört oerhört glad att nedläggningshotet nu inte verkar lika överhängande. Tack Spyker!

Nedräkning 2

Nu är jag lite trött men måste studera inför tentamen på fredag i Urban Theory. Amerikansk kurslitteratur. Det slår mig att det är mycket lite i den kulturen som jag förstår. Ett förbannat fokus hela tiden på kommersiellt utbyte, frivilligarbetare och Farmer's Markets. Och alternativet Jan Gehls unkna 70-talsnostalgi är inte mycket bättre.

Nedräkning

En vecka kvar, om sju dagar är jag hemma. Ska bli skönt, januari var ovanligt intensiv för att vara TU/e. Vi fick betyg i fredags för masterprojektet, första gången i arkitektursammanhang. Publik dom med motivering, det är man ju inte så van vid heller för den delen. Vi fick 8,5 vilket innebär 9 i den tiogradiga skalan där 10 inte används. Så det får man ju vara nöjd med. Lite mjäkig var hon som vanligt, professor Curulli, men sade ändå att vi visat "resistance" under handledningstillfällena. Det var negativ kritik, men jag förstod precis vad hon menade. Ändå ville jag säga emot, började prata om frustrationen över utebliven arkitekturdialog. En känga fick även universitetet i stort för sin oförmåga att ta hand om utbytesstudenter. Jag kunde ha varit tyst.

Straffet kom redan i korridoren då jag råkade stöta till en modell som föll i marken i bitar. Rapport hos en av sekreterarna som skrev ett mail till både professorn och studenten som gjort modellen och frågade efter mitt namn, adress, telefonnummer och nationalitet. Sedan skulle jag skriva mail till samma personer och be om ursäkt samt vidarebefordra det hela till tanten. Naturligtvis gjorde jag som hon sade. Så här skrev hon:

Hüsnü, Thijs

Sebastian Fors (Zweed) liep vandaag een maquette om van Huize Tjaarda Mees o.a. van Thijs Giellert.

Sebastian neemt nog vandaag contact met jullie op.

Ik heb geprob. Thijs telefonisch te bereiken maar Thijs nam niet op.

Sebastian zal zelf nog rechtstreeks contact met jullie opnemen.

De maquette ligt nu op secr. vloer 7

Met vriendelijke groet,

Rietje K

Etikettering

Med lite marginal till waterfrontprojektet kom jag att tänka på hur många key words vi egentligen hade med i projeket. Först tvingades de fram av professor Curulli (hon har så svårt att förstå gamla hederliga diagram, planer, sektioner och perspektiv), sedan började vi använda dem som kommunikation för olika idéer och i slutändan blev vi besatta av att namnge minsta beståndsdel i arbetet. Ett smakprov följer:

_plates (plattor rent allmänt)

_commercial plates, common plates, water plates (lutande plattor med funktioner)

_cultivation units (kolonilotter i park)

_chaos pattern (mönstret virrvarr i gatubeläggning och på vissa väggar)

_chaos bridge (blandning mellan sittplats, korsning, gata och bro)

_directional syntax pattern/urban fabric (tillvägagångssättet vi använde för att skapa det "urbana mönstet")

_traffic hierarchies reversed (tillståndet på chaos bridge)

_common cracks (utrymmet mellan byggnaderna)

_cultural courtyard (publikt utrymme på privat gård)

_art box/cultural container/creative box (glasboxar för performance eller julmarknad)

_marmotta/marmottina (små/stora torn som med sin krumma form påminner om murmeldjur som tittar upp)

_millepiedi (tusenfotingen; en träbro som förbinder båda kanalerna och i ändarna bildar nedfarter till underjordiskt parkeringsgarage och bildar utsiktspunkt. Fungerar inte bara trafikseparerande utan också trafikfiltrerande.)

_recreational path (genomgående grönstråk)

_efficient feeding street (direktöversättning av matargata eller eufemism för tråkig bakgata)

Das war alles!

Sorglöshet mot huvudman

Jag ska börja kalla hallen för tambur

och går från sovrum till gemak.

Soffans yschpyschiga plysch,

tunga gobelänger,

och exotiska palmer som bara delvis klarar dunklet.

Och ingenting är naket,

för allt är impregnerat

med en fransk-nygammal doft.

Människor vandrar då som nu anemiskt,

lika translucenta var de däremellan.

Men nu har jag målat väggarna

och kapslat in den rena minimalismen

i ett strindbergssalongskt töcken.

Det är då de bleka kommer fram

och jag kan inte låta bli,

att ge dem mitt uppriktiga leende.

Shifting continuity: final presentation.

Waterfront, presentationsmaterialet plottat ikväll. Bara att ta fram kartongen, limmet och skalpellen och sno ihop några modeller så kan detta nog presenteras med värdighet på fredag. Ja, TU/e-loggan, vattenfärgen och den grå randen var obligatorisk för alla grupper. För vår grupp var det också obligatoriskt att "fejda" allt grafiskt material på ett eller annat sätt. Det är fas två i gradientsjukan. Tur att man dock inte drabbats av den fruktade photoshop-pixel sjukan som drar in och smittar en hel del presentationsmaterial på detta universitet. Tröttheten tar över, bäst att sova. Men först några dikter från Ernst Brunners Sorgen per capita. Inte det muntraste som jag kan företa mig, men ändå...

Eindhoven 3.0

Jaha, så får man uppleva en uppdaterad version av Holland, den sista för den här gången måhända. Kallt var det Nederland jag nedsteg till i söndags. Kallt och snöigt. Och så har det förblivit. Veckan har varit intensiv; den började med körsbärsöl, våfflor och katedralbesök i Antwerpen på måndagen, Einhovenrundtur med Martin på tisdagen, för att gå upp i ett arbetscrescendo mot slutet av veckan, ackompanjerat av såväl färdigställandet av ritningarna till sommarhuset i Kvicksund, som studerande av urban teori och avslutning av det monsterstora (i skala, poäng och tid) projektet Waterfront (se kommande och föregående inlägg). Igår unnade jag mig ett trevligt avsnitt av Stjärnorna på slottet och njöt av alltid-lika-folkliga Kjell Bergqvist (han får väl ett inlägg vad det lider också). Det var allt för nu, nu ska jag till uni.biblioteket och möta min projekt grupp.

I Eindhoven Fuksas det med detaljkvaliteten.

På tal om tidigare inlägg så är Fuksasblobbarna i Eindhoven mer eller mindre färdiga nu. Förutom den glasfasetterade svulsten som tidigare visats utgörs projektet av en tämligen onödig, underjordisk cykelparkering med strutform som försvinner ner i marken. Formen gör sig förvånansvärt bra på platsen, som i alla fall under invigningsdagen i början av december var full av folk. Synd bara att detaljfinishen håller gängse holländsk nivå; ointresset för ytor och bristen på materialkänsla är slående. Källor i Eindhoven har också påpekat att strukturen läcker. Än en gång ekar devisen "all good architecture is leaking" högt uppe i mitt huvud.

På nära håll från rulltrappan som leder ner i struten.

Tjugo år sedan

På allmän begäran (?) publiceras härmed en cirka tjugo år gammal bild av undertecknad som dåförtiden gärna bar ljusblå heldressar. Märk väl den sovjetiska (samtida) kosmonautdräkten i bakgrunden.