Den gamla vägen fick delvis ny sträckning och betecknades "Länsväg 684".
En skylt med numret sattes upp på ett ställe i Adolfsberg, vilket är ovanligt för så kallade sekundära länsvägar. Annars brukar dessa endast gå under numret internt hos Vägverket, exempelvis Länsväg 690 (Glomman). Ingenstans i övrigt skyltas vägen, mig veterligen. Naturligtvis väckte detta min nyfikenhet och jag googlade. Samma vägnummer används i både Blekinge och Medelpad. Någon vidare information om vägen i Närke finns dock inte. Så var det med det.
Ett intresse för motorvägar skall jag hursomhelst inte sticka under stol med, särskilt inte de som är min närhet. Motorvägen är symbol för fart, frihet och ekonomiskt välstånd (även om många av dem tillkommit som arbetsmarkandsåtgärd under blödande lågkonjunktur). Och visst bövelen känner jag mig kontinental när jag tar [om]vägen till staden via Västerleden och glider in på Södra Infartsleden alldeles invid Jan Wallinders fjärrvärmekatedral, där ett nystan av högvärdig infrastruktur korsas, möts och separeras åter i ett 60-talets framgångskarusell som vi aldrig, hör ni det, aldrig kommer att få se maken till igen. Innan det nya motorvägsavsnittet av E18 mot Oslo började byggas vid Trafikplats Adolfsberg fantiserade jag mycket kring en jättelik fyrklöver i flera nivåer som bildades just vid Åbyverket med Västerled versus Södra infartsled versus Osloväg. Det hade varit perfekt och det hade gett sken av storstad, en livsnödvändig energiinjektion för oss komplexfyllda örebroare. Så blev det inte.
Åbyverket, Örebro av Jan Wallinder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar