Behovsmänniska

Det är lördag och jag sitter pa TU/e för en gangs skull. Salunda saknas de där prickarna över bokstäverna som gör livet värt att leva. Faktum är att tangenten för (") är den samma som för citation. Märkvärdigt och omständligt. Fortsatter darfor utan.
Endast centralbiblioteket ar oppet pa helgen, och inga program finns som standard pa dessa segtankande Dell-helveten. Darfor jobbar manniskor hemma. Gott om bra böcker är det dessutom ont om. De verkar inte gilla teori sa mycket har. Inte praktik heller, mest är det empiri, forkroppsligat i dessa ändlösa situationsmodeller i skala 1:1000 som frenetiskt produceras pa löpande band nere i det väl tilltagna snickeriet. Nog om det for nu.

Naväl, jag sitter och fyller i tomrum i s'Hertogenboschs stadsplan; ytor för potentiella infills.
De andra tycker att vi ska riva, jag ser ingen anledning till detta. Lite fotomontage blir det ocksa och nar datorn tänker laser jag "Livet mellem husene" av Jan Gehl.
Jag forsoker hitta en s.k. strategy for hela omradet, inte helt enkelt. Introducerade idén for gruppen om en ny struktur innanfor det gamla citadellet. Jag forsokte styra oss bort fran klyschorna om "konstpaviljonger" och "temporara byggnader som staller sig odmjuka infor historien". Istallet ser jag en (intressant) utmaning i att projektera for nagot permanent, garna kontrasterande uttryck med eviga ambitioner och praktiska/samhällsnyttiga funktioner. Responsen var sisadar fran professorn, sa det blir val en modulbarack, inhysande utstallningar for samtida konst till slut i alla fall.

"Remember that conversation with history doesn't mean conservation of history"

Jag tror att jag ska borja rabbla mantrat hogt oftare, sa att "de" (alla) forstar hur det ligger till; inte nodvandigtvis vad som ar ratt, men en insikt kring vad jag menar. Ett annat mantra ekar i mitt huvud ocksa, stulet fran en beskrivning av Alison och Peter Smithson: "a dynamic space, dedicated to the change of pace" (a.k.a. "tambur" rätt och slätt men hursomhelst en mycket vacker ordström)

Nu är jag hungrig, ett primärbehov som dessa föga effektiva arbetstimmar inte kan sta emot langre. Jag gar hem. Jag är en behovsmänniska.