onsdag 21 oktober 2009

En trafikplats


Länkat till dessa plattor enligt tidigare inlägg, finns en trafikplats; Kardinaal Rossumplein. Jag har tagit det som mitt kall att förändra den, kan dock inte riktigt minnas varför. Där kommer en bro från norr för platsen gränsar till kanalen. Annars är där en massa vägar, träd, ett monument och en diminutiv uteservering. En park finns där också och en arsenal av trafikljus och skyltar. Tänk om vi kunde ta bort allt det, alla dessa ickearkitektoniska maskiner och symboler som är till för att strukturera och bringa ordning (vilket de visserligen gör relativt effektivt), och ersätta med former och elementära material som ger trafikanterna samma förståelse och förmåga till interaktion. Det är en spännande utgångspunkt tycker jag. Ännu mer spännande blir det om vi faktiskt ersätter den sakliga (men konstgjorda) trygghet som trafikljusen förmedlar med lite gammalt hederligt kaos, eller ska jag snarare kalla det en liten portion skräck? Det handlar inte (primärt) om formmässig provokation eller ens verklig risk, snarare är det "alertheten" i det okända som jag vill åt i det ögonblick då trafikslag möts. Anledningen är naturligtvis praktisk och tillämpas redan på många håll i form av farthinder, nischer, kullerstenar och så vidare; prefabricerade element utställda i gatumiljön för att skrämma. Vad jag vill åt är dock något mer än blomlådor och gupp, något mer speciellt som möjliggör att trafikanterna bryter regler, men i så fall med (mer eller mindre ödesdigra) konsekvenser. Det är platsspecifikt och det är dominerande för området. Och naturligtvis tillämpas plattmetaforen i form av stråk, gupp, kanter (uppskjutande), ramper och refuger. Ojojoj, sen kanske vi kan slänga in ett politiskt korrekt skateanläggning också på området och öppna en liten coffeeshop i ena hörnet och vips har vi även omfamnat stadens subkulturella avarter. Tack för nu.


(Ett lite småfisigt diagram är tyvärr allt som kommit utanför hjärnan hittills. Jag ska bättra mig)

Platsen är även en nod i det parkstråk vi projekterar, vilket domineras av långa, lugna parkbitar och lummigheter. Kardinaal Rossumplein är sålunda ett ypperligt tillfälle att skapa ett dynamiskt crescendo av liv, rörelse och lite vardagsspänning.

Referens:
Skvallertorget, Norrköping

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar