En gång var du hud

/Jag fann en liten pidutt häromveckan.

/Jag tyckte att den var vansinnigt vacker.

/Jag kände på den med slutna ögon.

Visst hade den ett syfte, ett mycket uråldrigt skäl.

För mig den nyaste funktion.

Blekvitt läder, är det hud det kallas på en levande motsvarighet?

(En gång var du hud, och nu så är du läder. Alltid är du skinn.)

Sen samlade den ihop sig och reste bort. Det var ett tidsinställt beslut.

Jag vet exakt var den åkte, men det var alltför opraktiskt att följa efter.

Kanske heller inte önskvärt.

Så jag plockar fram dig ur minnet lite,

grämer mig över att du aldrig kom på bild.