Skärgårdsregn

Trots att den är långt borta,

liksom bukt och fast land,

står där ett skärgårdsregn då vi vaknar.

Som piskar fönster och drar

långt in på varenda veranda.

Det skär en rak linje

mellan ute och inne

(som den gamle kallar stringent)

och det sköljer allt i dimmjölk.

Men fyren den som inte är

en riktig fyr den ser jag,

/trots att den fungerar så/

/och tecknar samma siluett/

mot horisontens rågade limning.

-Det har inte ringt idag.

Jag påstår att det borde,

att det egentligen skulle

men bara sanning

är att det kunde.

Regnet kommer inte

inpå mig mer

än i de ögon som inte räknas

i detta vinterbonade sommarhus.

Men regnet piskar julivarmt

(som de bättre vetande påstår)

Så det handlar inte alls om regnet,

eller något annat yttre väder.

Det ringer inte som det borde,

men så är det ju skillnad på folk och folk

som den gamle

/och tillika döde

stundtals sprakar ur sig

från teakbokhyllans bästa plats.