Morden

TV-serier brukar inte vara min grej. TV-serier ÄR inte min grej. Men jag är beredd att göra ett undantag. Eller också håller jag på att förändras. Det har börjat bli lite väl problematiskt att se en hel långfilm. Eller läsa en hel bok också för den delen. Är det snuttifiering jag upplever? Jag brukar exempelvis glömma spotify påslaget i skolan. Och så bara står den och tuggar låt efter låt, sekvens efter sekvens genom spellistan. Ibland kommer jag in, tar på mig lurarna och lyssnar. Bloggar och digitala bilder, rumphuggna småsamtal på "utrikiska" en masse. Ibland blir det för mycket av det för småttiga. Sålunda har jag börjat se en serie, vilket är ett led i reträtten till det "långrandiga", småfransiga och k o n t i n u e r l i g a.

Det är Morden på SVT Play, en fristående fortsättning på Graven från 2005. Svenskt och ganska vardagsrealistiskt. Lite av thriller, drama och polisdeckare, mycket dimma, höst och svensk skärgård. Barrskog och duggregn, ett gammalt mord. Jag skulle inte kalla det suggestivt. Men jäkligt stämningsfullt, särskilt när man sitter här i plattlandet. Och så alltid lika trevliga Kjell Bergqvist och Göran Ragnerstam som muttrar om att wienerbrödet är slut. Inte mycket händer. De äter gös på värdshuset, hittar ett litet spår i det förgångna. Jag trivs med det hela, väntar på fjärde delen.