Rastlösheten låg och pyrde över det gråtunga Eindhoven. Inte konstigt att folk började åka iväg med billiga Ryanair flyg till Porto, Wien, Stockholm och Bratislava. Själv hade jag bestämt mig för att en gång för alla faktiskt få se Villa Savoye av Le Corbusier. Jag fick med mig tre andra, det tyckte jag var lagom. På fredagen åkte vi ut till flygplatsen, hyrde den snyggaste, svartaste BMW som stod till buds. Vi firade givetvis helgbörjan med ett IKEA-besök, där köttbullar och prinsesstårta inmundigades.
Vi åkte i gryningen på lördagen, styrde söderut mot Antwerpen. Plötsligt var vi i Belgien. Sedan lämnade vi Belgien. Lille till höger, en liten felnavigering (för min co-driver Bernadette använde en screenprintad satellitbild från Google maps), därefter Amiens och dess gotiska katedral. Snabb kaffekopp, några vykort, ett tomt torg. Franska rondeller, sedan åter söderut. Péage, dessa ständiga avbrott, tre euro här, sju euro där. Slutligen anlände vi till det måttligt vackra Poissy, med dess högmodernistiska ikonbyggnad Villa Savoye; naturligtvis magnifik med alla sina ramper, takterrasser och härligheter. Vädret var väl sisådär, det började skymma; det var "tiden då fönster blir till speglar", som jag börjat säga allt oftare. Det gjorde inte det hela sämre; det kala, vita och ljusreflekterande avtog i det varma ljuset och fram trädde istället de fantastiska trägolven, färgaccenterna och de få möbler som fanns utplacerade här och var. Huset omgavs av en park, där utanför hade ett ganska anslående miljonprogramsbygge smälts upp som förtog känslan av gränslös frihet något. Men verket bestod, alltjämt med glans. En stor del av upplevelsen bestod naturligtvis i byggnadens ikonstatus och "banbrytade arkitektur", men även i den förvånansvärt komplexa planlösningen som tillät "rundgångar", prång och oväntade rumsligheter på ett uppfriskande vis.
En svindyr plansch inhandlades, sedan vidare i bil. Klockan var fem, vi styrde mot Paris; inte för att vi ville utan för att vi var tvungna. Tät, hetsig trafik, sedan ut på landet igen, nu på väg mot Reims där vi tänkte övernatta. Efter totalt 70 mil bakom ratten styrde jag äntligen in i staden, där vi snabbt hittade ett klassiskt skabbhotell mitt i centrum. God middag, modell rustik, en snabb promenad till katedralen, sedan var energin slut.
Vi sov länge på söndagen, gick på julmarknad, åt underbara bakverk och varma, fyllda baguetter, fick avsluta måltiden i bilen för hyrtiden började tryta. Katedralen hanns naturligtvis upplevas och en flaska champagne inhandlades innan vidare färd i det kulliga landskapet. In i Belgien, Bryssel, Antwerpen, ut ur Belgien. Vägen blev genast bättre, Eindhoven nalkades, vi hittade flygplatsen, lämnade bilen. 1200 km på 33 timmar. Två världsarv och en modernistikon. Ganska bra gjort om jag får säga det själv.
Notre Dame d'Amiens & dito Reims.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar