Jag var på gästföreläsning hos professor Sang Lee (se tidigare) häromsistens. Han hade bjudit in en experimentell musiker från Delft som talade om avancerad, interagerande arkitektur. "We call it hyperbody". Det är högteknologiskt, parametriskt. Oöverskådliga processer med rätt så banala resultat. Exempelvis ett slags morfiskt raster som ställts ut under en utställning om parametrisk design och som anpassar sig efter antalet besökare. Det hela osar ganska mycket kvasi. Jag förstår heller inte hur det ska tillämpas och matchas med studions uttalade mål om "sustainable design". Men är inte det också lite befriande? Att inte allt är så strömlinjeformat tillämpat utan att föreläsningar kanske till och med får vara lite, vad säger man, inspirerande? (Jag väljer att inte använda konceptuellt då det ofta blandas ihop med ord som luddigt och oklart).
Diskussioner av detta slag, tenderar i allmänhet att handla om framtiden. Det handlar alltid om det som komma skall. Inte konstigt kan tyckas, men det hela är mer eller mindre ett modernistiskt perspektiv på utbildningen, som kanske inte är helt skrivet i sten. Det talas om utveckling. Till denna har man hög tilltro. Som om där fanns en sanningens kärna i mitten att veckla ut.
Kanske ska vi ta och dra oss inåt ibland också, introvert och djupskådande, veckla in och komplexifiera det vi redan har; en annan aspekt på hållbarhet. Är vi rädda för att inte nå resultat av innovationskraft nog?
Det finns en klar teknikfascination i nämnda studio. Ändå framhåller Sang Lee hela tiden vikten av att teknik endast ska fungera rent operativt och att den ska användas som stöd för en idé och inte tvärtom. Mer medel än mål alltså, det kan inte nog understrykas. Jag börjar gilla Sang Lee, även om jag inte riktigt känner honom. Han är ju arrogant och egocentrisk, men där döljer sig också en ganska bra och vettig lärare tror jag. Och kallar man Robert Venturi för "Bob", då har man ju per automatik klättrat långt upp i den arkitektoniska hierarkin. Illustration är gjord av min medstudent Térence och återfinns på hans trevliga blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar