Allvarlig

Det är skönt att slippa le ibland, att ta det hela lite mer seriöst. Det är inget jag har några större svårigheter med. Det har egentligen ingenting med en sorgsen sinnesstämning att göra. Inte heller (hoppas jag) är det tecknet på min självupptagenhet eller brist på självdistans. Men som jag trivs* med att sjunka in i det egna skalet för en stund ibland, när det är självvalt och tidsbegränsat. Då kommer människor fram som jag saknar och vi umgås en stund, utbyter i bästa fall en tanke, delar i sämsta fall en åsikt. Varken mer eller mindre än ord däruppe i huvudet. Nu är det lördag eftermiddag. Helgmålsringning. Holländarna tummar inte på tiderna för klockspelen runt om i staden. Det tycker jag är fint.

*Att trivas, ett så underskattat uttryck. Så svenskt och lagom, men samtidigt starkare än det något bleka gillar.