Det är slut på uppräkningen nu
av vad som faktiskt hänt.
Redogörelsen för det som funnits,
hela tiden rakt framför mig.
Nu kommer något nytt
att växa där inom mig
(Och sippra ut ibland)
Men inte helt och sällan ensamt.
Är det därför som du inte
ens tycks lyckas märka,
Att språket nu bytt plats,
och gått från oljud till skrivna kväden.
Det är det som måste sättas till,
När det bestående blir.
Men vad det blir, om mer än bara
Happy, happy people
Och irrande små fraser
Som letar efter sammanhang och slut:
Det är min enda fråga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar