Och mina tankar kom på förvirrande villoväg
så jag dröjde kvar vid en föreställning.
Jag kände mig såpass ung, att
det som komma skulle,
överglänste vad som en gång var.
Detta utan att jag var en optimist;
ett vackert ord egentligen,
som jag som primitiv och oskolad,
tolkar som en blick försänkt i dimma
Och det är ju så det fungerar,
då man erinrar sig det nästkommande
som så mjölkvitt projiceras
I sin förväntansfulla, fuktmättade omgivning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar