Kaputtgegangen

Det var dagen då allt gick sönder. Det började med klockan som legat för nära datorn. Sönder. Cykeln brakade ihop på lunchen, vilket åtgärdades högst tafatt på plats. Cykeln är ett måste på campus, många föreläsningar är lokaliserade i den sjuttiotalssunkiga barackbyggnaden Paviljoen, beläget långt borta. Man skall för övrigt alltid vara försiktig med byggnader som klassificeras som paviljonger. Knuffade min kompis Ellas från Australien dator (märk väl på den underliga grammatiken, jämför med grevinnans av Bretagne vårhatt. Jag tror att det är rätt väg att säga det på, Marcel Proust använder det hursomhelst flitigt) så att den föll i golvet, men den höll lyckligtvis. 

Är dock på mycket gott humör. Har just pratat med Henrik på skype. Det var ett tag sen sist, om man säger så, likväl så fjäderlätt att föra trevlig konversation. För en gångs skull var vi inloggade samtidigt, vilket allt för sällan inträffar. Andra skypeanvändare borde känna sig träffade.

Jag har tagit mitt förnuft till fånga och simmar nu på morgnarna innan föreläsningarna. Uppfriskande. Duscharna i badhuset är unisex. Känns lite förviktorianskt tycker jag i all min prydhet. 

I skolan gör vi analyser, eller snarare banalyser; färglagda fält på foton i gråskala är veckans favorit. Skall presenteras i något slags sammanställning under fredagen. Läser lite intressanta artiklar också i Methodology in architectural history and theory om vikten av historia för arkitekten och fokus på att denna historieskrivning behöver förändras till att inkorperera andra human sciences (tänk sociologi och genus så förstår ni att man blir spyfärdig av leda och konvention). Var det någon som viskade att traditionell är det nya avantgarde?

Så trött jag är på genus, så trött jag är på genus. Mest för att det bara används som ett tomt begrepp, utan innebörd eller djup. För att markera att man är postsextioåtta. Som att säga du till chefen. Inte särskilt speciellt. 

Bilden visar Elbphilharmonie (2009-2012) samt Tate Modern (1995-2000). Båda är Herzog & de Meuronprojekt där gamla industribyggnader omvandlats till kulturinrättningar. Det blekrosa visar tilläggen: