Visar inlägg med etikett Svininfluensa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Svininfluensa. Visa alla inlägg

torsdag 29 oktober 2009

Mr. Swine flu, del två.

Resan till Sverige (förlåt men det är ganska trevligt att markera mitt geografiska utomstående) har hittills varit något av en ifyllning av en checklista:


_Hårklippning

_Jobb till våren (javisst!)

_Blackstahyttan

_Köra bil

_Gå ut med hunden

_Dricka mycket kaffe.

_Umgås med föräldrarna.

_Få lite skolarbete gjort (nåja)

Idag införlivades min sista paragraf i protokollet; jag fick nämligen VACCINATION MOT SVININFLUENSAN. Vårdcentralen Adolfsberg hade inte köpt mina argument om att jag nästa vecka befinner mig 140 mil från Örebro, för "jag tillhörde ju inte riskgrupperna", Capio Läkargruppen hänvisade till nästa veckas superevent på Mässan. Pappa (som varit extra ihärdig i denna fråga) ringde dock i morse och bråkade lite extra, pratade om bristande flexibilitet, välfärdsstaten och landstingslig idioti. Sålunda fick jag tid på jour-/akut-/special-/ultra(?)-vårdcentralen på Nygatan, för övrigt inhyst i före detta Riksbanken; till yttermera visso en av mina favoritbyggnader i Örebro och ett av få exempel på svensk, högkvalitativ postmodernism signerad arkitekt Jan Henriksson. Interiören var givetvis landstingifierad med svampfärg, linoleum och gladfärgade trämöbler, men vad kan man begära? Vaccination fick jag hursomhelst. Tack välfärdsstaten Sverige!
Fd. Nya Riksbanken, Örebro.


fredag 18 september 2009

Mr. Swine flu


Ibland vaknar man till lite extra tidigt. Innan de andra hunnit in i köket. Då täcket halkat av, (för det gör det lätt från en 70-säng) och det är sådär råkallt som det bara blir i hus som isolerats för Sydeuropa och sedan placerats i ett halvkyligt, blåsigt flackland nära havet. Det är i dessa stunder man känner efter, "lite för länge, lite för innerligt". Då är man varken mer eller mindre än Sjukdomen med stort "sj". Och alla hostar och nyser i skolan, över maten, på tangentbord och mig rakt i ansiktet.
Det är fredag kväll. Har just sumpat en chans att åka på oktoberfest i München samt ett erbjudande om att ta tåget till Antwerpen. Otur och tålig tajming (usch ett sånt styggelseord egentligen). Väntar på Bernhard, han kommer nog snart. Han ska hämta upp mig, tar mig kanske till ett bättre ställe. Dit smittan, den inbillade, kan föras vidare.

Har fått ett nytt smeknamn också av australiensarna: Bobby. Bobby Forss. Jag vet inte vad jag ska säga.