Egentligen är detta ett skeende som i Sverige hållit på sedan 1992, vi gick ju som bekant direkt från lightpostmodernism (15 år efter andra nationer) utan dekonstruktivistiska och fördyrande utsvävningar som mellanled.
RoMo, romantiserad modernism, synomymt med det mäklarinitierade begreppet "nyfunkis", dominerar den svenska nyproduktionen av framförallt bostäder. Här omhuldas den vita putsen, ljuset och de rationella (läs: renodlade) lösningarna. Intet ont i det. Av detta är jag för övrigt själv en del, nu senast i gestaltningen av ett kvarter i Sörby.
Liksom mys-PoMo:s historicerande snickarglädje passade den svenska opinionen efter miljonprogrammets "folkförtryck", så fungerar RoMo [rowmow] utmärkt in i det rationella, entreprenörsstyrda bostadsrättsbyggandet i Sverige av idag. Vi tar så 30- och 40-talets estetik (de minimala planlösningarna försakade). Vi lägger till lite klatschiga färger, förstorar fönsterpartier, kanske placerat lite "pixligt parametriskt" och organiserar gärna husen i klassisk kvartersbebyggelse.
Där har vi tvättäkta svensk RoMo, en stil vi verkar gilla. Men kalla den inte för nyfunkis, det låter ju för anskrämligt.
Men när ska du börja jobba som arkitekturskribent på Arkitektur eller nått liknande? Keep it up =)
SvaraRaderaTack för uppmuntran Alex!
SvaraRaderaFast nu har vi ju faktiskt fått vår dekonstruktivism lite i och med stockholm waterfront...
SvaraRaderaNåja, det är väl i så fall Rembrandt tolkad av en apa [eller Whites läsning av Derrida kanske snarare].
SvaraRadera