Hundra ingredienser?

" Du bakar en tårta med hundra ingredienser. Det är klart som fan att den kommer att smaka bajs". Alltså inte skit i största allmänhet. Utan det mer fekaliespecifika "bajs". Ett utlåtande från min handledare en gång i tiden, back in the days hösten nollsex.

Det handlade den gången om en nergrävd bastu med trappor, nivåer och kallbadsbalkong. Industriskorsten. Bacon-os (notera bindestrecket) från köket. Takfönster som allena kontakt med omvärlden. "För att kontext ändå saknades". Betong med grovt formarbete. Konstgjord sluttning från vilken spektaklet kragade ut. Interiört vattenfall. En illa utförd kartongmodell i skala 1:50 finns kvar. Några rullade planscher. Men framför allt en siluett i huvudet. En trappa sedd underifrån, något smått uppstickande. Kort sagt, den var tårtan med extra allt.

...Det är underligt med projektens ingredienser; hur de uppkommer och sedan återkommer, i olika sammanhang och tappningar och funktioner, men de kommer alltid åter. Tyvärr är det inte bara motiven i sig som trollbinder. Ibland kommer också en hel process att präglas av ett fixt tema. Sällan för det mig framåt. Det är ju tur att mina miljöer och sammanhang byts ut då och då. Ickesmickrande mönster skulle annars bli uppenbara... Ett färdigt formspråk är inte arkitektoniskt korrekt.

Nu när jag ändå tänker på det hela bör det jag kallar "tendenser" (läs fixa idéer) presenteras. Här är fem gamla favoriter:

Generellt gäller att det som enkelt ritas från sidan i profil (och i sektion) attraherar. Här återfinns som enklaste idé den om gavlen, "husets kind". Kanske inte fullt utvecklad i något projekt men ofta illustrerad som "den lilla stugan" är den en bra källa som inspiration för solitären, eller varför inte Huset Hus. (Alltjämt famlar jag efter en lika kraftfull benämning som det engelska generic). Utifrån gaveln kommer den mer särskilda "holken" och "burspråket"; en utväxt från en större, ofta befintlig struktur och återfinns i allt från kulturboxar kallade Marmotta i holländska Den Bosch (09-10), förtätning av Varberga (-10) samt mitt senaste projekt om Västertull i Lund. Raka trappor fascinerar också; särskilt sättet på vilket de uppträder utomhus. Till sist kommer "skylten", en vägg som projicerar, annonserar en aktivitet längs en stråk. Ett enkelt budskap som fångar blicken en projektion eller en stor mörk yta. Här är det Robert Venturis budskapsintresse som inspirerar. Att annonsera en aktivitet behöver faktiskt inte innebära mer än att skriva dess namn.

...Så tårtan kanske inte har så många ingredienser trots allt, på gott och värre.

Nog av hastad, brådmogen autobiografi för idag.

Till sist en liten strimma med blandade "tendenser":

-(Kvasi)strukturellt element (07)

-Polskt kulturcenter (08)

-Multireligiöst kapell (09)

-Marmotta towers (09-10)

-Skiss för tillbyggnad i Varberga (10)